Nu har jag bokat tid hos syon, så kanske jag kan få lite hjälp med mina val angående högskolor och liknande. Och jag kan säga jag är väldigt förvirrad över vad jag ska välja, men vem var inte det?

Jag tror säkert att Fredrik Reinfeild inte visste heller vad han skulle jobba med, jag tror inte att han tänkte när han var 18 år "Jag ska bli Sveriges statsminister". Jag tror det inte finns någon som var riktig säker på vad de ville bli när det gick i gymnasiet. De flesta brukar komma på en ide iallafall innan det går ut sista året. Men jag? Nej, inte precis.

Visst jag mena rjag har en del ideer jag vill jobba med, men jag får höra överallt att " Nej, det är alldeles för svårt att bli" eller " Designer kan du inte bli, det är så svårt att klara sig med det".

Ja visst det är de, men man måste väl försöka? Men när man får läsa det överallt på studerings internet sidor, om hur svårt det är att klara sig i det så känns det hopplöst.

Men hallå, jag måste se framåt! Prata med syon på fredag först och kanske jag får nya ideer sedan eller att jag vågar följa mina drömmar?

Några kompisar sa idag" Jag vill inte bli vuxen" och "Jag vill inte ta en massa ansvar än". Men det är väl på tiden nu? Lämna boet och pröva nya vingar. Men jag kan inte säga att jag inte håller med dem, det går för fort att bli "vuxen".

PS. När visste du, vad du ville jobba med eller bli? Vill höra en massa svar det är alltid kul. Så var inte rädd att skriva ett svar, jag vet att det är en del som läser min blogg varje dag...skriv =)

Sequels… svagt och kryptiskt?

-----------------------------------------------------------------

Sköna filmkvällar med kompisar eller mysigt biobesök med din pojk-/flickvän är en självklarhet för många nu i den mörkaste och kallaste årstiden.  För finns det något bättre än att mysa framför en stor bioduk med snacks i handen under vintern? Svaret är ju självklart nej. 

Men en sak som jag reagerade på när jag var på bio sist, är att det är en del uppföljare som går nu och en hel del är på väg.  Det räcker tydligen inte med att göra en film nu för tiden utan det måste finnas flera sequels, vilket är en uppföljare till originalet. För ingen har kunnat missa Saw 4 som går på bio nu? Den lilla hemska dockliknande saken som ser ut som en misskapt Picassomålning, som kommer cyklande in på bioduken. Hur länge till kommer vi att behöva se den? Har de inte dragit ut på Jigsaws hemskheter nog och kan lämna honom i fred snart? 

Varför ska de nöta ut alla de bra filmerna med dåliga uppföljare som bara blir långtråkigt efter ett tag? Jag tycker att om de har lyckas med en film som blivit riktigt bra så ska de inte göra en uppföljare efter den, det tycker jag är totalt fel.  Med stor sannolikhet så kommer den aldrig vara lika bra som originalet. För med handen på hjärtat så måste vi erkänna att de inte är många filmer som det har lyckats göra en schyst uppföljare till efter en succé. Speciellt inte till de äldre filmerna.

  Ta den kultförklarade filmen Dirty Dancing som exempel. Jag menar kom igen Dirty Dancing 2,till och med titeln känns fel. Hur kunde det ens få den idén att göra en uppföljare till den? Det fanns ingen chans att den skulle kunna komma upp i samma klass som första filmen, inte ens uppnå ett sådan populärt citat som ”Nobody puts baby in the corner”. Samma sak gäller den populära musikalklassikern Grease.  En film som blev så populär och låtar som det flesta ha hört någon gång, gjordes en uppföljare till som blev en stor flopp i jämförelse med ettan . Nu måste jag säga att Grease 2 kan jag se ibland, men den kommer inte ens i närheten av Grease originalet. Varför inte lämna de klassiska filmerna som har blivit helgonförklarade i fred, förstör inte dem med taskiga uppföljare. 

Eller Disneyfilmer, jag tycker att det skulle vara en lag på att inte få göra en uppföljare till dem. Den Disneymagin som finns i de första filmerna försvinner i uppföljarna och det blir sällan lika bra. Bambi 2, Ringaren i Notre Dame 2 och Björnbröder 2 är bara ett antal filmer som blev en sämre uppföljare än sina föregångare och lyckades inte komma i samma nivå som dem.

 Men sedan har vi uppföljare som har ändrat genre totalt från de första filmerna också. Då tänker jag på den gamla 80-tals skräckfilmen Chucky den onda dockan. Den handlar om en mördare som går in i dockan Chucky för att slippa polisen. Sedan får en liten pojke den där dockan och det slutar med att Chucky jagar honom i hela tre filmer för att ta hans kropp. Men inte nog med det, i den fjärde filmen får Chucky, som fortfarande är en docka, en flickvän och som senare i femte filmen får en dockbäbis. Även om du har sett den eller inte, så hör ni hur bisarrt det låter. Det två sista filmerna blev allt annat än skrämmande som de första filmerna var. Där kan vi snacka om att förstöra ett original med riktigt dåliga uppföljare.

  Men nu vill jag inte dissa alla uppföljare, det finns filmer som jag tycker har lyckats hålla samma mått som den första filmen gjorde. Uppföljare som jag tycker funkar är The mummy returns, Aliens, Die hard 2, Pirates of Caribbean – Dead Man’s chest, Shanghai Knights etc. För bara nämna ett få antal olika filmer i diverse genre.  

Mer uppföljare som är på väg är Rambo IV, National Treasure- Book of secrets, Aliens Vs. Predator 2 och många fler. Eller den bioaktuella filmen Shrek 3 som går nu, hissa eller dissa? Vet inte, men jag vet att jag inte kommer ha några större förhoppningar när jag ser en sequel iallafall.

-------------------------------------------------------------------------------

Japp så var min krönika upplagd här äntligen, men skoltidningen blev klar idag eller iallafall 70 exemplar som kunde delas ut, innan vi gick på jullov.

Kommentera om ni vill!

... det är ett ord som skrämmer mig just nu. Jag har ingen aning var eller VAD jag ens vill läsa vidare till. Och jag kan då säga det...att de är på tiden jag börja bestämma mig tror jag nu... 

Alla mina kompisar vet exakt vad de vill göra resten av sitt liv, men jag? Nopp inte en blekaste aning, snacka om att känna paniken växa i kroppen. Fast okej några idéer har jag, jurist, journalist, designer, socinom/psykolog, men inget som jag har fastnat på riktigt.

Socionom och psykolog har jag släppt nästan helt nu p.g.a att man måste ha Matte B för att läsa psykologi... en fråga bara varför? Kommer jag ha någon användning för Pythagoras satsen när jag sitter och prata med en människa som mår dåligt och vill bara försvinna från världen? Skulle inte tro det. Men om någon nu skulle kunna vara snäll och tänkas sig förklara för lilla mig varför matte B behövs till psykologi, så lovar att jag att jag kommer vara er evigt tacksam. 

Men journalist då? Visst det är en sak som jag verkligen brinner för, skriver krönikor på min skoltidning och allt MEN... det där otäcka "men" ordet som dyker upp hela tiden. Så är det sjukt höga intagnings poäng för att komma in där 18.70 något... ja MVG i nästan alla jävl* ämnen. Och det har jag tyvärr inte... har mest VG i alla ämnen men det räcker inte långt nog. Och sen en sak till så är det svårt att lyckas som journalist och få jobb och allt...hehe men igentligen vem försöker jag lura? Det är det nu på alla jobb sen vår kära ledning fixade så... tack så mycket.  

Men jurist då där har jag både chans och poäng nog att kanske komma in och det kommer bli brist på jurister i Sverige om några år.  Ja tänker ni nu, det kan hon chansa på. MEN jag vet inte om det är riktigt det jag vill göra. 

Är det dags att skapa paniken nu? Skulle inte tro det, det löser sig alltid brukar man säga och jag får ta och tro på det just nu. Det enda jag kan göra nu är att le, blicka framåt och hoppas att en komet med svar kommer träffa mitt huvud och jag vet vad jag ska göra i framtiden, hoppas den kommer snart bara...